Lördag 12 november
Kl. 12.00–16.00
Malmö Centralstation, Glashallen
På lördagen den 12 nov intar vi Malmö Centralstations Glashall!
Mästare, mixare, innovatörer…under fyra timmar mellan 12 – 16 framför internationella artister och kompositionsstudenter från Musikhögskolan i Malmö ljudverk för dig som
är på väg någonstans…
Den belönade pianisten Jan Michiels från Belgien och Percussionisten, Jonny Axelsson framför Stockhausens verk KONTAKTE . Aldrig tidigare har väl detta verk framförts på en tågcentral?
Niklas Sivelöv, pianist och professor fr Musikkonservatoriet i Köpenhamn framför Fredrik Högbergs verk Icepiano mm.
Live komposition av Mantas Savickis, Karl Appelgren, David Riebe, Josef Söreke, Jonatan Sersam, Torkel Rönnblad från musikhögskolans kompositionslinje baserat på liveframträdanden. Flöjtisten Ida Höög framför verket Birds of Passage av Martina Tomner.
Konstnärsduon gruppoGruppo – Alessandro Perini och Fabio Monni gör ett skulpturellt multimedia verk i 3D kallat SECRET LIFES tillsammans med K3, Malmö Högskola.
Dagen innehåller dessutom en Världspremiär för NRQ – Non Rehearsel Quartet som är (vad vi vet!) världens första improvisationsstråkkvartett. NRQ är Eva Lindal, Lisa Rydberg, Anne Pajunen och Amit Sen och de utgår ifrån feministen Bell Hooks koncept “marginality as site of resistance”
“I was not speaking of marginality one wishes to lose, to give up, or surrender as part of moving into the center but rather as a site one stays in, clings to even, because it nourishes one’s capacity to resist. It offers the possibilities of radical perspectives from which to see and create, to imagine alternatives, new worlds.”
Bell Hooks
NRQ=No Rehearsal Quartet
Stråkkvartetten är kanske konstmusikens mest traditionstyngda form och förknippas gärna med de finare salonger och en aristokratisk miljö. På sätt och vis kan stråkkvartetten just därför ses som ena ändpunkten på en linje som vid sin andra ändpunkt rymmer folkmusik och populärmusik. Visserligen kan man ifrågasätta en sådan uppdelning när otaliga blandformer under decennier sett dagens ljus. Men faktum kvarstår; scenkonstens publik har i stort sett behållit sin karaktär genom åren, och skiljer sig från populärmusikens typiska konsument. Ytterligare en polaritet utgörs av den konstmusikaliska traditionen å ena sidan och jazz och fri improvisation å andra sidan. Invändas kan, att möten har skett även mellan dessa former, men dessa överskridanden hör till undantagen. Frågor uppstår kring upphovsmannaskap och interpretatör: Hur stor frihet har en fritt improviserande musiker? Måste inte även den mest fria av musiker ha en form att förhålla sig till? Var går i så fall den gränsen? Är inte tonsättarens uppgift just att tillhandahålla en sådan gräns?
Det har hävdats att musiken lånar sig till vad som helst och att detta var det avgörande faktum som gjorde att konsten tog ett stort kliv vidare, in i det politiska livet, under 60- och 70-talen, medan konstmusiken tycktes bli allt mer världsfrånvänd och abstrakt. NRQ leker med dessa världar och värden och bryter dem mot varandra. Redan namnet, vilket alluderar på radiokanalen NRG, är ett exempel på detta.
Kvartetten som inte repeterar, där var och en har förankring i såväl den konstmusikaliska traditionen, som i fri improvisation och konceptuell konst. Vi utmanar improvisationens grundpelare och går till ytterlighet, för att undersöka begreppen, relationen till improvisation och våra erfarenheter. Därför har vi satt upp ett kort regelsystem:
Den första regeln är: Vi får inte får repetera (för att värna om äkta interaktioner, reaktioner och impulser).
Den andra regeln är: Vi får inte prata om själva spelandet, konsertens innehåll eller konstnärliga idéer som rör ensemblen, vare sig före eller efter konserter.
Första framträdandet blir något alldeles unikt genom att vi då alla fyra träffas för första gången … på scenen.
